Blogginlägg E: The elements of journalism.

Bill Kovach och Tom Rosenstiel har skrivit den intressanta boken The Elements of Journalism. I boken redogör författarna för vad journalistik är och hur de anser att den ska praktiseras. Boken bygger på hur ett antal journalister utrycker sig ifrågan om hur god journalistik ska se ut. Författarna säger bland annat att journalistikens högsta uppgift är att upplysa folket och ge dem nödvändig information. Journlistik är därmed en viktig pusselbit i demokratins uppbyggnad. I boken redogör författarna för nio olika utgångspunkter som bör praktiseras för att journalistiken ska fungera på ett bra och demokratiskt sätt. En punkt är att journalistiken ska vara oberoende – " It must serve as an independent monitor of power". Journalistiken ska alltså vara oberoende och inte påverkas av vem som har mest makt och pengar o.s.v. I annat fall riskerar medborgarna att inte få den information de behöver för att den demokratiska processen ska fungera. Men frågan är om det fungerar så idag?


Om man ställer gammelmedier VS. De nya sociala medierna så tycker jag att den senare har en fördel gällande punkten att journalistiken ska "...serve as an independent monitor of power". Genom bloggar och andra sociala medier så kan mindre aktörer komma till tals och många gånger sätta press på gammelmedier. På så vis är de sociala medierna en fri kanal oberoende av makt och pengar. I dag har dessutom de sociala medierna vuxit sig så starka att de påverkar gammelmedierna i stor utsträckning. På grund av att publiken nu är van att delta/skapa nyheter så anpassar sig gammelmedia därefter – varför vi nu ser mer innehåll med interaktionsmöjligheter på nyhetssajter.


Publiken vill idag vara "med" i journalistiken på ett annat sätt än tidigare – vilket bland annat sker genom kommentarsfunktioner på nyhetssajter med mera. Att publiken på så vis tar plats i journalistiken kan givetvis både berika och stjälpa den goda journalistiken.


Gällande vad som händer med den "goda journalistiken" så tror jag att den blir sämre i och med de sociala mediernas utveckling. Konkurrensen för gammelmediernas journalistik blir då så stor att det mer och mer kommer att gå mot en journalistik som handlar om att attrahera publiken instället för att informera. Därmed så tror jag inte att den uppfyller författarna av "The elements of journalism":s önskade funktion att ge folket nödvändig information. Nyheterna ska dessutom publiceras allt snabbare - vilket jag tror försämrar kvalitén ytterligare. Så om det någon gång funnits en "god journalistik" med objektiv nyhetsförmedling så tror jag att den idag börjar försvinna. Detta kan givetvis bli förödande för medborgarna – då det kan gå mot att all journalistik istället handlar om propaganda.

Blogginlägg D: Ska vi ägna oss åt kampanjjournalistik?

Angående det här med kampanjjournalistik och fallet med Annika Östberg så tror jag att mediekampanjer i allra högsta grad medverkat till att hon fått ett tidsbestämt straff. Anledningen till att Östberg släpptes till Sverige överhuvudtaget berodde säkerligen på påtryckningar av regering och medier. När Östberg sedan anlände vinklade de flesta tidningarna på att det var en brottsling som suttit oförtjänt länge i fängelse äntligen fick komma hem till Sverige. Detta gjorde att det blev en positiv attityd runt hela ämnet vilket troligen hjälpte Östberg på vägen mot ett tidsbestämt straff. Anta att medierna hade vinklat hennes Sverigeankomst som "Svenska som i stort sett utfört två avskyvärda mord" – hade det gått lika lätt då?

När det gäller medier och dess makt att sätta press på politiska makthavare runt i världen så är det ett både bra och effektivt sätt att använda sig av kampanjjournalistik. Det är svårt att tycka något spontant om företeelsen kampanjjournalistik då det finns många sidor av det. Ett tydligt exempel är Dawit Isaak fallet där flera svenska medier gått samman och propagerar för hans frigivning. Ett fint exempel på kampanjjournalistik där avsikten är god och absolut motiverad. Detta tycker jag är bra. Men frågan är om det är "rättvis" mot andra som inte får samma uppmärksamhet i media där samma avsikt skulle kunna finnas? Är journalistiken objektiv då?

Men givetvis finns det en annan sida av kampanjjournalistik också. En spontan och personlig åsikt är att journalister och medier inte ska ägna sig åt kampanjjournalistik som är riktad mot folket. Då medierna har stor påverkan på befolkningen bör de givetvis redogöra för saker på ett objektivt sätt - men att tro att så sker är samtidigt naivt som läsare. Vad som tas upp i medier, vad som inte tas upp och hur saker och ting vinklas har till stor del att göra med mediets ägarstruktur och syften. Som läsare bör man därmed hela tiden granska medierna med kritiska ögon. När åsikter och sympatier formas efter hur media beskriver saker och ting – då blir det farligt.

När ett medium systematiskt under en längre tid tar upp samma saker för att få folk att tycka på ett visst sätt tycker jag det blir fel – media och journalistik bör ha en objektivare roll. Ett lite mindre allvarligare exempel jag tänker ta upp är svensk medias förkärlek till fotbollsspelaren Kim Källström. Länge pågick en debatt där frågan var vem som skulle spela på Sveriges mittfällt - Källström eller Anders Svensson. Ganska tydligt fick Källström mer positivt uppmärksamhet i media – trots att denne inte fick spela i landslaget. Tidningarna fokuserade inte på Svenssons som spelade landskamper utan vinklingarna var istället på att det var synd om Källström som fick sitta på bänken. Oförtjänt eller inte? Men stor del till att många fick sympatier till Källström anser jag till stor del låg i medias val att skildra denne i förhållande till Svensson.

Blogginlägg C: När blir journalistik fiktion?

Boken som jag har läst är Svensk Maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson. En mycket intressant bok som på ett informativt sätt sammanfattar och kartlägger kriminella gäng i Sverige. Efter att ha tagit del av debatten om fenomenet ”New journalism” är det inte helt lätt att placera boken Svensk maffia. Känslan när jag läst den är inte att den ger ett skönlitterärt utryck överhuvudtaget. Känslan är mer som en filmliknande dokumentär. Då boken bygger på verkliga händelser och uppgifter tycker jag absolut att detta är god form av journalistik. En journalistik som utrycks i bokform – och ett exempel på ”New journalism”.

En anledning till att det här har blivit en bok och inte en artikel i en tidning är troligen att det är ett så omfattande material som författarna har arbetat med. För att presentera detta ingående lämpar sig bokform bättre. Det kanske hade fungerat som en artikelserie också vilket kanske på ett sätt hade höjt bokens trovärdighet. Det finns ju alltid en liten risk att utrycka sig i bokform gällande trovärdighet och sanning. I och med att det publiceras i bokform så kanske inte läsarna förväntar sig att allting ska vara sanningsenligt? Dessutom kanske författarna även lockas av att tänja lite på sanningen. Vilket är riskabelt. Men utifrån hur just den här boken är uppbygd och vilket ämne den hanterar så upplever jag inte det går att ifrågasätta sanningshalten. Jag som läsare förväntar mig i alla fall att det är sant när det är ett så pass känsligt och uthängande ämne som behandlas.

Just i det här fallet tror jag inte att sanningshalten har påverkats av att det är publicerat i bokform. Då det handlar om kriminella gäng kan man tänka sig att den som publicerar sådana här uppgifter lever lite farligt och tar en risk. I boken redogörs det många gånger för vem som har mördat vem och vad för kopplingar olika gäng har till varandra. Källorna är alltså oftast material om verkliga händelser. Att inte återge detta på ett sanningsenligt sätt skulle inte bara vara oetiskt utan även mer riskabelt för författarna.
När det gäller sanning i bok kontra tidningsartikel så är det en svår gräns att dra. Överlag tycker jag att man ska ha samma krav på sanning när det gäller en bok kontra en tidningsartikel. Såvida det inte handlar om en helt uppdiktad historia. Återger man en verklig händelse – där det också framgår att det är en verklig händelse det handlar om – så är det journalistik oavsett vilken form det skrivs i. Därmed tycker jag också att vi ska ha samma krav på sanning och etik. Dock kan en roman mycket väl tänkas utgå från en verklig händelse men då får man passa sig att inte återge det hela på ett sätt som kan skada någon verklig person. För det är då när det hela riskerar att drabba en tredje person som det kan bli farligt. Ska man uppdikta och späda på en verklig händelse i en bok så finns alltid risken att någon inblandad blir felaktigt behandlad. Inte ska någon behöva framställas felaktigt bara för att en journalist valt att skriva en bok istället för en artikel? Nej, att alltid hålla sig till sanningen torde vara bäst och minst riskabelt.

Gällande New Journalism överlag så tycker jag att det är ett intressant och underhållande sätt att välja att utrycka sig i bokform. Väljer man bokform som journalist så skapar ju detta helt nya möjligheter och utrymmen. Vissa ämnen och händelser lämpar sig givetvis bättre för detta än andra. Svensk Maffia är ett exempel på när det funkar bra. Men väljer man att publicera någonting som journalist så tycker jag att sanning och etik alltid ska hållas högt – oavsett i vilken form man väljer att utrycka sig.

Blogginlägg B: Etik i medierna

Efter att ha lyssnat på radioprogrammet "Medierna" om mordet i Malmö förstår man att det är svåra etiska avväganden som medierna ställs inför. Det är inte lätt att i de här frågorna ha mallar på vad som är rätt eller fel, varje fall måste bedömas på ett unikt sätt.

För att börja med mordet på den homosexuelle mannen i Malmö.
Hade jag varit ansvarig utgivare för ett medium som skrev om detta hade jag varit lite mer restriktiv än vad Aftonbladet var. De publicerad uppgifter som kön, etniskt ursprung och även ett citat från en av de misstänktas bloggar. Detta gjorde att det enkelt gick spåra de misstänkta via en google-sökning.

Vad det än gäller tycker jag inte det är okej att man som privatperson via ett nyhetsmedium kan läsa sig till vem en misstänkt är. I synnerhet inte när det bara handlar om misstankar och inte någon fällande dom. Att man sedan som privatperson kan ta reda på vem det är ändå. Det är en annan femma. Men detta anser jag inte ska ske med hjälp av ett nyhetsmedium!

I läsarnas ögon riskerar den "misstänkte" att bli dömd på förhand. Vad händer när en oskyldig hängs ut som mördare? Kan denne överhuvudtaget bli rentvådd efter en "uthängning" i media? Detta kan bli ett straff lika väl som det rättsliga kan ge. Den rättsliga processen kanske rentav påverkas av vad medierna skriver? Genom att det byggs upp en slags opinion mot den misstänkte. Därav tycker jag att man ska vara väldigt försöktig med personliga uppgifter, både i det här fallet och andra fall där det ännu inte finns någon som blivit dömd.

Vi har väl ett väl fungerande rättssystem för att det är deras uppgift att döma? Medierna bör inte ta rollen som en extra "domstol".

SVT är i många fall ett föredöme gällande namnpubliceringar. De har en uttalad policy att inte gå ut med namn på folk som inte är dömda. Ett aktuellt exempel är fallet Linda Chen. SVT skriver på sin webbsida och på text-tv att det är en 32-åring som är död och att den 34-årige sambon är misstänkt. (Se här). Detta är skrivet så sent som 24 september.

Såhär skrev aftonbladet samma dag.

Genom att Aftonbladet och andra medier under lång tid publicerat namn och bilder på det före detta paret är det givetvis ingen hemlighet för SVT-läsaren vilka det i det här fallet handlar om.
Jag tycker att det är ett etisk bra ställningstagande från SVT men frågan är vad det i det här fallet ger för effekt? Alla vet ändå vilka det handlar om eller?

När man reflekterar över det här ämnet kommer man ofta på undantag när det ibland kan vara okey att göra si och så. Jag tycker till exempel att det är rätt att publicera bild eller namn på icke dömda brottslingar i vissa fall. När det finns ett intresse att skydda allmänheten från exempelvis en våldtäktsman.
Således anser jag att NWT och VF gjorde rätt som publicerade bilden på den misstänkte våldtäktsmannen i Karlstad. Tidningarnas uppgift är väl att informera allmänheten? Och att de ska få information om hur en våldtäktsman som härjar i stan ser ut anser jag i detta fall vara relevant.

Dock ska det ställas utom rimligt tvivel ett det är gärningsmannen det handlar om , men frågan är om man kan veta det innan en rättslig dom?

Som tidigare sagt så är det ett svårt ämne och varje unikt fall tåls att reflektera över.

Blogginlägg A: Nyhetsvärdering

På Dagens Nyheters webbsida kunde man i veckan se rubriken ”Systembolaget höjer priserna”. Denna rubrik väckte min nyfikenhet och följaktligen klickade jag mig in. Artikeln redogör för att bolagets priser kommer att höjas från och med den 1 oktober – detta trots att svenska kronan på senare tid har stärkts. Några populära lådviner kommer tydligen att bli 5-10 kronor dyrare men generellt sett verkar prisförändringen vara av den mildare graden.

Saxat från artikeln: Lennart Agén, presschef på Systembolaget, framhåller att höjningen är liten, 1,3 procent, om man slår ut den på hela sortimentet och att en liten del av produkterna faktiskt blir billigare.

Att en ganska liten prishöjning hos en näringsidkare i detta fall blir till en nyhet tror jag beror på främst två saker: Det är alkohol det gäller och ett statligt ägt bolag som höjer. Om till exempelvis Konsum skulle höja priserna på ett liknande sätt skulle det väl knappast bli till en nyhet? Priset på alkohol är ett ämne som väcker debatt och känslor hos folk, både för de som är emot en sänkning och de som vill ha en höjning. Många identifierar sig som kunder på systembolaget och vill givetvis läsa om hur prishöjningen kan komma att påverka dem.

När det sedan visar sig i artikeln att det inte direkt är någon drastisk prishöjning det handlade om blir säkerligen många lättade, eller förbannade. Är det en liten prisförändring som blir till en hel nyhet då är det alkohol det gäller. Eller möjligtvis bensin som på ett liknande sätt behandlas i medierna.

Detta kan tyckas vara en liten och obetydlig nyhet om man jämför med vad det finns för andra saker att rapportera om. I ett nyhetsvärderingsperspektiv finns det olika faktorer som gör att just detta har blivit till en nyhet. Det jag kopplar till denna artikel är främst identifikation och kontraster. Läsarna identifierar sig och vet att det kan påverkas av vad som står i artikeln, ämnet ligger alltså nära dem i livet. Närheten består även i att ”händelsen” utspelar sig i ett ”rum” många inte är helt obekanta med.

Att prishöjningen kommer i en tid då den svenska kronan har stärkts bidrar till nyhetsvärdet. Detta borde ju logiskt sett leda till ett sänkt alkoholpris. Men nu blir det istället en tydlig kontrast, vilket enligt teorier är ett vanligt sätt att spegla nyheter på.

Vad hände här Carl-Philip? Rubriken tillsammans med en bild där vår kronprins Carl-Philip blundar hittade jag i Expressens nätupplaga. Nyheten menar att Carl-Philip inte verkade vara helt närvarande när denna var på plats då riksdagen öppnade i veckan. Och det enda belägget som finns för detta är en halvtaskig bild.

I ett nyhetsvärderingsperspektiv kan man fråga sig hur detta har kunnat bli en nyhet överhuvudtaget? Detta beror givetvis på att Carl-Philip är en känd person, vilket är något som medier koncentrar sig på i nyhetsurval. Journalisten har värderat att Carl-Philip är intressant för läsarna och därmed kan en obetydlig händelse som denna bli till en nyhet. När kungligheter, eller kändisar överhuvudtaget, gör någonting ovanligt som de inte förväntas göra så blir det ofta av högt nyhetsvärde.

Personligen tycker jag att detta är en helt värdelös ”nyhet”. Visserligen kan det vara kul att läsa om när det sker felsteg eller lite oväntade saker, men i det här fallet känns bakgrunden nästan löjlig. Det verkar som att journalisten verkligen har fått kämpa för att lyckas få ihop raderna i artikeln. Dessutom byggs hela ”nyheten” på en bild som långt ifrån bevisar att Carl-Philip var okoncentrerad? Han kanske tittar ner på något papper i knät eller bara blinkar till en sekund? Bara Carl-Philip själv vet vad som egentligen hände den där dagen…..